Det första pianot (hammarklaveret) tillverkades 1709 av en italienare, Bartolommeo Cristofori.
Det första instrumenten var mycket enkla. Bland de första
tillverkarna kan nämnas tyskarna Silberman, Stein och Streicher, engelsmannen Broadwood och Fransmannen Erard. Sin högsta kapacietet har instrumentet fått med våra dagars pianobyggare ex. Bechstein, Blütner och Steinway.
(källa: "Musikinstrument från hela världen")
Flygeln/pianot är ett förunderligt instrument fyllt av skiftande klanger och dynamiska möjligheter till nästan allomfattande musik skapande.
Byggd på gränsen till vad som är tekniskt och materiellt möjligt. Flygeln/pianot är till största delen gjort i trä som krymper eller sväller beroende
på luftens fuktighet.
Det är den relativa luftfuktigheten som avgör hur stark uttorkningen blir på
instrumentets trädetaljer. (Sarg, resonansbotten, mekanik, tangentbord mm). Vid
för stor uttorkning deformeras eller spricker träet, limningar slits upp,
mekanikdelar lossar, stämhållningen förstörs mm.
För varje ton (tangent) finns ett stort antal justeringsmöjligheter. Alla dessa justeringar måste vara omsorgsfullt och korrekt utförda.
Långvarigt spel och eftersatt service gör att alla inställningar ändras och instrumentet blir svårspelat. När nyanserat spel blir omöjligt, har
det positiva med en flygel/piano gått förlorat.
Många flyglar i Sverige används endast sporadiskt för krävande pianokoserter och får därför sällan ett genomtänkt och regelbundet underhåll.
Konsertarrangörer brukar känna till att flyglar måste stämmas. När flygerlteknikern upplyser om att det kanske behöver göras en hel del annat ocskå,
leder det oftast till en diskussion om vem som ska stå för kostnaderna - arrangören eller ägaren/institutionen.
Det idealiska är att ägaren/institutionen ansvarar för att regelbunden kontroll och service. Man bör tänka igenom vad som ska uppnås, vilka kvalitetskrav
som behöver uppfyllas och vilket skydd flygeln ska ha mot skador av olika slag. Med detta som grund kan omfattningen av service bestämmas i samråd med flygteknikern.
Instrument som används längre tid och "bara stämts" kan behöva en mycket omfattande genomgång och vissa reperationer för att komma i konsertmässigt skick.
(källa: "Om flyglar och deras skötsel" Bertil Östergren)
Den normala stämningen idag är den "tempererade", vilket betyder ett lika avstånd i halvtonsintervallen. För att uppnå detta stämms kvinter och kvarter
något "orena" för att nå fram till en jämn temperering.
Andra intervall används för kontroller. I pianon och flyglar finns ett fenomen som kallas
"inharmonicitet", vilket kan sägas ha sin grund av strängens styvhet. Därmed ändras övertonsfrekvenserna från de teoretiska värderna.
Inharmoniciteten är alltså viktig för instrumentets klang. Inharmonicitetsvärdet är olika för varje ton i instrumentet och det är olika för olika
instrument, men i alla ökar den från mitten och uppåt i diskanten och ned i basen. För stämningen innebär det att diskanten stämms succesivt högre och basen lägre.
(källa: "För den goda stämningen" Kaj Bruun)